Första julavslutningen för yngsta dottern. Alla barn skulle ha lucialinnen och så långt var väl allt bra men sedan, när änglavingarna skulle på.... Efter mycket lirk från mig och fröken sitter de på men...vänta , är det gjorda av sten? För det ser nämligen så ut. Det ser ut som om dottern har världens tyngsta ok på sina axlar och med detta ok släpar hon sig fram till klasskamraterna och när hon nästan är framme vänder hon sig om mot mig och med en lidande min viskar hon fram - Mamma, måste jag verkligen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar