Tänk, att vi blev gifta till slut. Planeringen av denna enkla vigsel var som en extra prövning - är ni verkligen redo att lova varandra evig kärlek? Vaa (!), efter nästan 16 år så var vi faktiskt ganska säkra på saken!
Det började i september, fast egentligen började det långt innan, men den här historien börjar i september. På min sambos (nuvarande make) 50-årsdag. För att en gång för alla verkligen komma till skott så föreslog jag en enkel vigsel på nyårsafton. Födelsedagsbarnet fick välja, utomlands med familjen eller tillsammans med släkt och vänner. Valet var enkelt, vi ville naturligtvis fira med våra nära och kära! Vigseln skulle ske vid havet, det var utgångspunkten och genast började jag söka stuga/lokal närbeläget vid havet i den Blekingska skärgården. Ganska snart hittade vi en liten stuga som enligt beskrivningen låg precis vid havet på en av öarna utanför Karlskrona. Vigselakten vid havskanten och lunchen som skulle bestå av en soppa intages i partytält, sådär vackert dekorerade som på Amerikanska filmer. Bruden i en vansinningt vacker och udda vintageklänning. Barnen matchar varandra och alla bär vi vita pälsar! Och där lovar vi varandra evig kärlek, med havet som bakgrund och nära och kära som åskådare!
Vi är nu inne i november, oj, hur kunde tiden gå så fort.... Stugan ska kontrolleras, klänning måste med det snaraste hittas med hjälp av e-bay,blocket och tradera (vacker vintage ska det ju vara!), pälsar ska införskaffas, inbjudningskorten måste verkligen skickas iväg.
Stugan visar sig vid kontrollen ligga alldeles för långt från havet för att ett bröllopsfölje på 50 personer ska kunna traska dit och stugan, ja den är pyttepytteliten och tomten, nähe där får det inte plats ett partytält. Och förresten, hur tänkte vi, äta lunch utomhus i december?!
Att få tag på en lokal på självaste nyårsafton visade sig inte vara helt lätt. Ganska svårt faktiskt. Och att få tag på en vintageklänning är inte heller helt lätt. Nu är vi dessutom framme i slutet av november vilket innebar att jag aldrig skulle lyckas beställa en klänning och få hit den i tid. Men pälsar det har vi i alla fall hittat. Vit päls - check!
Ringar! Shit, måste man inte ha ringar när man gifter sig. tur att vi hann slänga iväg en inbjudan till vigseln i alla fall. Men ringar! Två veckor kvar till vigseln, hos Efva Attling skrattar expediten lite när vi frågor om gravering. Nä, det tar ju några veckor, de som gifter sig brukar beställa ringar lite tidigare än två veckor innan vigseln. Jaha. Men inte vi. Och dessutom är den ring jag bestämt mig för inte alls en vigselring utan den heter faktiskt Divorced with children. Jaha, men det skiter jag faktiskt i! Ringar - check!
Strax innan har det dock löst sig med lokal men varför ringer inte vigselförrättaren? Och nu måste jag ju ge mig ut och leta klänning. Tur att Göteborg har så många vintagebutiker. Synd bara att de inte har så många helvita långa klänningar med den rätt vintagekänslan. Och julklappar, måste ju köpa julklappar! (Och, glöm inte att köpa den där locktången så att jag kan locka håret för håruppsättningen.)
Fredagen den 21 december, dagen då jag hittar min klänning. Jättefin, behöver bara läggas i blöt så att den där fläcken längst ner går bort. Vad jag inte visste när jag la den i blöt i ljummet vatten var att foder kan krympa. Och när fodret krymper ser det jättekonstigt ut. Och framförallt är det jättesvårt att knäppa något som egentligen stramar och är lite för litet. Men det hinner vi inte tänka mer på nu, för nu är det jul! Julklappar, julmat, släktbesök och ännu mera julklappar. (Och, glöm inte att köpa den där locktången så att jag kan locka håret för håruppsättningen.)
Så är det lördag, i övermorgon ska vi vigas och jag har en klänning som inte passar, en ny lokal som jag inte har sett än, en vigselförrättare som inte har hört av sig, en hummersoppa som inte har lagats, inga blommor varken till mig eller lokalen, en locktång som tydligen är slut överallt eftersom ALLA har önskat sig just den locktången jag behövde i julklapp och en ångest som heter duga.
Tur att man har en mamma som kan det här med lirk, knep och knåp och som lyckas klippa bort fodret på vissa ställen, sy in klänningen på andra och samtidigt lägga ner den så att den passar. Klänning - check! Drar iväg till Blomsterlandet och köper alla vita blommor jag hittar. Blommor - check! Eftersom min sambo blev kidnappad så är det bara till att kavla upp ärmarna och sätta igång med soppan, hur svårt kan det vara? Ganska svårt, när man inte ens lyckas få eld på grönsakerna som ska flamberas för den perfekta fonden. Och vänta lite, det här receptet ger ju bara soppa till 30 personer. Var vi inte 50?
Så blir det söndag. Imorgon ska vi gifta oss och jag har en soppa som inte är lagad, en vigselförrättare som fortfarande inte har hört av sig och en lokal som jag fortfarande inte har sett. På programmet idag står det: kolla lokal, duka, pynta lokal, laga hummersoppa (fast det man egentligen vill göra är ta ett glas skumpa, bada i badkaret på hotellet, äta en god middag).
Lokal - check! Den blir jättebra, med hjälp av finaste vännerna ställer vi den i ordning. Hem och laga hummersoppa, och baka smördegssnurror. RRRRing, då ringer han, vigselförrättaren och han verkar jättetrevlig! Vigselförrättare - check!
Söndag kväll. Om några timmar ska vi gifta oss och här står vi och skalar humrar för att göra mer fond så att soppan räcker till alla efter det lilla kalkyleringmisstaget. Men till slut och med hjälp av familjen är den äntligen färdig och faktiskt riktigt god! Hummersoppa - check!
Och hur gick det sedan undrar ni säkert. Jo, det blev en fantastisk fin vigsel i en kanonlokal och bruden hade sin vintageklänning och alla blev mätta och nöjda.
